Tankar angående framtiden

Jag vet att många kan fundera på "varför har hon så många olika raser? "Vad är egentligen hennes avelsmål?"Vilken ras ska du egentligen föda upp?"

Många av dessa frågor kan jag inte ens svara på själv just nu. Jag vet ärligt inte vad jag vill med framtiden ännu som ibland kan vara svårt att ta in för mig då jag är en riktigt planerare och tänker alltid på nästa steg.

Efter lundehundarnas bortgång tappade jag känslan och drivet med aveln. Med lundehundarna hade jag ett mål, ett driv och en passion för rasen. Jag kände mig ganska säker inom rasaveln även om man aldrig bli fullärd.

När jag sedan skulle byta ras och skaffade mig en basenji, som min tanke var från början att avla vidare på, kom osäkerheten och okunskapen ikapp mig. Jag älskar rasen men det är ingen enkel ras, det finns mycket och lära och är bara "inte bara ta en kull" (såklart aldrig ok att bara ta kull för pengar) utan finnas där för sina valpköpare, stötta dem och pusha för olika saker och stå för sin avel. Jag är dock 100 % säker att nästa steg är en till basenji för att lära känna rasen mer och att såklart bygga upp min kunskaps bank med andra kunniga uppfödare som redan nu hjälpt mig mycket i mina tankar och funderingar.

Samojeden har ju alltid funnits varmt i hjärtat❤️ ångrar inte en gång att vi valde ta en kull på Sigrid även om det bara blev en valp och kejsarsnitt. Är stolt över Lime 🫶 men jag känner att rasen i sig är mer tidskrävande och såklart päls vården. Jag känner inte den där tillräckliga drivet och passionen för att fortsätta gräva mig ner i stamtavlor och fundera vidare på avel där om jag ska vara ärlig..

Whippet! Ja Myra var ju väldigt oplanerad. Aldrig tänkt mig en vinthund egentligen. Men Gud så glad jag är nu i efterhand. Älskar verkligen rasen! Absolut inte min sista whippet, dock finns inga som helst planer på att avla på dem, det är alldeles för mycket att sätta sig in, men jag är så glad att man får vara med på ett hörn som "fodervärd" (bibehållen avelsrätt). Det är jag mycket förväntansfull över.

Jag hatar att framtiden är oviss, jag är så stressad över det. Jag är trött på mig själv ibland och min velighet. Jag ändrar mina planer hela tiden men det är för att jag vill vara öppen för flera olika möjligheter. Jag måste försöka släppa lite och "ta det som det kommer" men det är något jag har svårt för.

Så ja, jag vet inget om hur framtiden blir. Vi får se vad vi landar i, min man stöttar mig i allt och utan honom hade det inte gått ❤️🥰